Minnesblomman är symbolen för det enda folkmordet i Europa sedan andra världskriget.
Minnesblomman, som av många kallas för Srebrenica blomman, kopplas inte bara till de 8372 offer för folkmordet i Srebrenica den 11 juli 1995. Den är också en symbol för alla folkmordsoffer i hela Bosnien och Hercegovina. Exempel på andra platser där massavrättningar ägde rum under krigsåren 1992-1995 var: Prijedor, Kozarac, Foča, och Višegrad.
Minnesblommans symbolik vävs in i dess beståndsdelar: vitt symboliserar offrens oskuld, grönt representerar hopp och önskan att inte glömma folkmordets offer. De elva kronbladen står för den 11 juli 1995 när massdödandet av män och pojkar i Srebrenica började.
Minnesblomman är en symbol och påminnelse om Bosniakiernas tragedi och det kollektiva traumat. Trauma har makt att förstöra individer och nationer. Det är en slags vändpunkt i livet varefter människor förändras i grunden. Bosniaker delar upp sin närhistoria i två delar: före och efter kriget. På kollektiv nivå bär de med sig en enorm mängd smärta och lidande. Dessa destruktiva känslor sublimeras ofta genom konst, symboler, och berättelser.
Minnesblomman tillverkas av föreningen ”Gračaničko keranje”, i nordöstra Bosnien. Själva idén kommer från den tidigare Bosnien Hercegovinas Islamiska församlings överhuvud, reis Mustafa ef. Cerić. Blommans konceptdesign gjordes av Jasmina Čamdžić. Hon tog fram fem provförslag till symbolen, var av en av designerna valdes och den framtagna minnesblomman är den som alla bär idag.
Varje blomma är handgjord. Med stort tålamod och skicklighet virkas blommorna för hand av kvinnor som alla är överlevare och anhöriga till offren. Under arbetets gång delar kvinnorna med varandra minnena av kriget och minnena av de nära och kära som de förlorat. Varje blomma representerar därför en kvinnas möda, bär en berättelse, ett plågsamt minne, men också kärlek. Den som bär blomman förmedlar berättelserna om folkmorden som en påminnelse om att något sådant aldrig får hända igen.
Minnesblomman är inte ett kommersiellt projekt. Kvinnorna från Gračanica vill att att alla ska bära blomman.
Dr. Christina Elisabet Doctare (1943), är en svensk läkare, författare, och samhällsdebattör.
Doctare var Sveriges första kvinnliga bataljonsläkare i FN-tjänst och placerades på Balkan där hon som en av de första rapporterade om de systematiska våldtäkterna i Bosnien. Vidare har hon arbetat i Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien och blev 1995 Sveriges representant i Europarådets kommitté mot tortyr. Doctare är allmänläkare men samarbetar med forskare kring hjärnstress.
Doctare är också en av stiftarna till Claphaminstitutet. Den 10 december 2019 deltog hon i en demonstration i Stockholm mot Nobelpriset till folkmorsförnekaren Peter Handke. I samband med demonstrationen lämnade hon tillbaka sitt Nobels fredpris från 1988, som hon tilldelats gemensamt i egenskap av tjänstgörandet I FN:s fredsbevarande styrkor.
